Archives For april 2017

  1. Andas rätt. Till skillnad från blodet som pumpas runt av hjärtat, har lymfan inget organ som håller flödet igång. Lymfsystemet är beroende av djupa andetag för att hållas i rörelse. Ta långsamma djupa andetag där du aktiverar diafragman.
  2. Rör på dig. Tillsammans med andningen är vadmuskeln delaktig i att hålla lymfflödet igång. Låt lymfan bli en porlande vårbäck istället för en stagnerad göl. Sitt inte still i för långa stunder. Promenera, gör yoga, dansa eller hoppa studsmatta.
  3. Drick vatten. Vi bildar 2–4 liter lymfvätska varje dag. Och kroppen behöver tillräckligt med rent vatten för att lymfsystemet ska fungera optimalt. Börja gärna dagen med ett stort glas ljummet vatten med lite pressad citron.

Lipödem heter på engelska lipedema (am. eng.) eller lipoedema (brit. eng). Lipödem innebär med andra ord ”vätska i fett”, då lipo betyder fett och ödem betyder svullnad på grund av vätskeansamling. Lipödem beskrivs ofta som en ”painful fat disorder”.

Lipödem påverkar fettfördelningen på kroppen, och ska inte misstas för fetma. Underhudsfettet på främst benen (men även armar och mage) ökar bilateralt symmetriskt, men händer och fötter är aldrig berörda. Lipödem ger ofta en oproportionell fettfördelning, med en större underkropp än överkropp.

Vid palpation av lipödemområden känner man (i alla stadier) nodulär fettvävnad. Underhudsfettet känns knöligt med fettansamlingar i varierande storlekar. Det kan kännas som grus, riskorn, pärlor eller frysta ärtor. Knölarna kan kännas alltifrån mjukt gelatinartade till fasta och hårda. Lipödemområdena gör ofta ont vid tryck eller beröring. Frisk fettvävnad har inte dessa små hårda fettknölar och gör heller inte ont.

Lipödem innebär en nedsatt funktion i microcirkulationen med läckande kapillärer och lymfkärl. Lymfsystemet är trögt och benen svullnar under loppet av dagen. Kvinnor med lipödem upplever ofta en molande värk – likt influensavärk eller växtvärk – och en tyngdkänsla i benen. Det är vanligt med blåmärken, ytliga blodkärl och åderbråck. Lipödem är en progressiv sjukdom som delas in i fyra stadier (beroende på hur långt sjukdomen har fortskridit) och fem olika typer (beroende på vilka kroppsdelar som är berörda).

Orsaken bakom lipödem är än så länge okänd. Sjukdomen beskrevs för första gången av Allen & Hines, 1940. Trots att diagnosen har funnits sedan 40-talet är lipödem idag en sjukdom som är underdiagnostiserad och okänd. Tysk forskning uppskattar att så många som 10–11 % av alla kvinnor har lipödem. Det är med andra ord en vanlig sjukdom om så mycket som var tionde kvinna är drabbad, men det är samtidigt ovanligt med rätt ställd diagnos.

Även om orsaken bakom lipödem är okänd, går det att se en ärftlig faktor och en hormonell faktor. Lipödem finns ofta i släkten och kan passera vidare både på mor- och farsidan. Symptomen bryter ofta ut eller förvärras i samband med hormonförändringar, såsom pubertet, graviditet eller menopaus.

En hypotes är att lipödem är en östrogenstyrd polygenetisk sjukdom med vaskulära och lymfatiska abnormaliteter, som leder till inflammation i fettvävnaden vilket påverkar omkringliggande nerver. Fettcellerna i underhudsfettet är vätskefyllda och ökar i storlek (hypertrofi) och antal (hyperplasi). Det låter krångligt. Och ja, det är svårgreppbart och bökigt att förstå. Särskilt som ingen än så länge kan svara på vad som är hönan och ägget… Ännu. Det behövs forskning som kan fastställa etiologin och ge oss en tydligare bild av hur allt hänger ihop.

Inslag om lipödem i P3 Nyheter

För tre månader sedan googlade jag ”ont svullet knä” och ”blåmärken”. Jag klickade mig vidare i sökresultaten och plötsligt var jag inne på sidor som beskrev något som hette ”lipödem”. Jag höll andan. Beskrivningen av symptomen stämde exakt in på mig. Förutom det där om att det kändes som hårda riskorn under huden? Jag kände efter… Jo! Där var de. Där, under min hud, kände jag ojämnheter i fettvävnadens textur. Jag häpnade. Hade jag lipödem?

Efter den där sökningen och aha-upplevelsen följde ett ihärdigt letande efter mer information. Jag finkammade internet efter mer fakta, fler exempel, fler historier och mer forskning. Tillslut kände jag mig smått hjärntvättad. Överallt studsade orden emot mig: ”kronisk sjukdom”, ”går ej att bota”, ”progressiv”. Var det verkligen så? Att det inte gick att göra någonting åt? Efter några veckor av emotionell turbulens, gav jag mig fan på att det visst fanns ett sätt att hantera denna sjukdom. Och i rask takt började jag styra om min livsstil. Jag lade om kosten, började träna, fokuserade på att djupandas, torrborstade, tog kosttillskott, drack mer vatten, skaffade kompressionleggings, gick dagliga promenader, läste på och bearbetade denna nya insikt.

Jag började retroaktivt förstå att vissa saker som jag bara hade accepterat som en del av mitt allmäntillstånd, var kopplade till att jag hade lipödem – en sjukdom jag inte visste fanns. Att jag hade molande värk i benen vissa dagar, att fettet på benen gjorde ont att ta i, att jag trots perioder av intensiv träning sällan fick särskilt väldefinierade muskler, att jag sedan tonåren haft svårt att hitta kläder och stövlar som passade, och att jag som ung vuxen varit självmedveten och haft dålig självkänsla på grund av min oproportionerliga kroppsform.

Mitt uppe i allt letande efter information upptäckte jag att jag längtade efter att hitta positiva exempel. Kvinnor som lyckats hantera sitt lipödem. Någon som blivit bättre – kanske helt frisk? Jag önskade också stöta på någon som delade min syn på självläkning. Någon som inte såg sig som ett offer för en kronisk sjukdom, utan istället såg situationen som en chans att växa – att anta utmaningen att föra systemet i balans igen och att leva ett så fullgott liv som möjligt.

Under de här tre månaderna har jag stött på en handfull kvinnor som inspirerar mig. De har hittat sätt att hantera lipödemet utan operation (fettsugning). Förändringarna som de har stöttat mig att göra har fått mig att må mycket bättre. Därför vill jag nu skapa den där bloggen jag själv längtade efter att läsa när jag nyss fått nys om lipödem. Jag vill vara den där positiva rösten jag saknade. Den där peppen. Det där beviset på att det går att göra förändringar som ger effekt. Det går att må bättre. Det går att leva med lipödem, och det går att hantera sjukdomen utan operation. Jag kan inte garantera att jag har hittat ett recept som funkar för alla. Men jag kan dela min historia. Och jag kan vara med och bidra till en ökad medvetenhet om lipödem.

Jag har levt halva mitt liv med en sjukdom jag inte visste existerade. Nu vill jag vara med och sprida kännedom om lipödem, så att fler kvinnor får det stöd och den förståelse de behöver. Därför tar jag sats och postar mitt första blogginlägg.

PS. Misstänker du att du har lipödem? Eller vet du att du har lipödem? Hur upptäckte du det och vad kände du då? Skriv gärna en kommentar. ❤