Min kropp är inget projekt

2 maj, 2017 — 3 kommentarer

Vi lever i ”projektens” tid. Det mesta vi ägnar oss åt, kan vi koppla till mål som ska nås eller kriterier som ska uppfyllas. Det vi har eller det vi gör kan utvärderas och recenseras, ratas eller hyllas. Vi kan alltid förbättra och förfina. Vare sig det gäller en köksinredning, semesteroutfit eller pallkrage med grönsaker. Vare sig det gäller våra kärleksrelationer, fritidsintressen, personliga utveckling eller det vi dagligen går och står i – vår kropp. I dag tänker jag på den. Kroppen min.

När vi scrollar igenom Instagram-flödet eller bläddrar i tidningar blir vi överösta av tips på hur vi kan förbättra ”projektet kropp”. Projektets mål är ofta att få kroppen att överensstämma med vissa svåruppnåeliga ideal. Ni kan rabbla dem i sömnen by now. Kvinnokroppen ska vara smal – men ändå lite kurvig, deffad – men inte för musklig, mjuk, slätrakad och med en makeup on fleek. Det får inte finnas för mycket fett, celluliter, prickar, bristningar eller glåmighet. Vi ska stråla twentyfourseven. Samtidigt ska vi såklart älska vår kropp. Som den är. En motsägelse som Cissi Wallin så bra skildrar och belyser i sin krönika ”Nu är jag och min kropp inte ovänner längre”.

Senaste tiden har jag ägnat många av dagens vakna timmar åt att tänka på min kropp. Jag har rannsakat den. Vridit och vänt. Känt och klämt. Och jag inser att jag har hamnat i ”projektet hälsa”. På min självläkningsresa har min kropp blivit mitt projekt att underhålla och sköta. Min omfattande egenvårdsrutin har blivit projektets att-göra-lista. För att tyda kroppens gensvar på kostomställning och träning, har jag mätt omkrets och granskat mig i spegeln. Jag har scannat efter lipödem-knölar och jag har nypt i mina svullna armar och ben.

Min livsstil och egenvårdsrutin handlar i grunden om att föra kroppen i balans. Det handlar om att vara frisk och upprätthålla en god hälsa – med ett fungerande lymfsystem och immunförsvar. En kropp utan kronisk inflammation, värk och smärta. En kropp där livsenergin flödar. Problemet är bara, att på denna skumpiga resa finns det fallgropar. En fallgrop är just att bli en alltför disciplinerad projektledare. En projektledare som värderar, kritiserar och dömer. En projektledare som vill nå resultat. Och det nu.

Jag tänker ofta på Joanna Dudeks citat: ”Imagine your life being a painting – a masterpiece, and your body being the paintbrush”. Vår kropp är inte ett projekt som vi ska prestera, enligt vissa mått och jämförelser. Vår kropp är ett verktyg. Vår pensel. Med vilken vi kan måla vårt liv. Det spelar ingen roll om det är en liten eller stor pensel. Huvudsaken är att vår själ får kreativt utrymme att addera sin unika färgpalett av idéer, värderingar och insikter. Mina penseldrag och färgstänk; hur färgen över åren byggs på i lager och hur den skiftar i intensitet; hur mina färgdroppar flyter ihop med andras färgdroppar och formar ett gemensamt konstverk – det är det som skapar mening.

Jag reflekterar ofta kring tacksamhet. Vad är jag tacksam över? Det är många saker. Stort som smått. Magiska saker. Att min kropp har burit fram två barn som jag älskar. Att jag just nu sitter i solen och hör fåglarna kvittra och vårblommorna svaja lätt i den ljumma luften. Att jag kan dansa, älska och skratta. Att jag är trygg. När mitt hjärta kommer i kontakt med denna starka känsla av tacksamhet känns mitt liv så rikt. Oavsett saldo på bankkontot. Oavsett omfång på midja, vader och lår. Denna tacksamhet är en bördig mylla för min läkning att slå rot i. Den är lucker jord för mina drömmar att växa och frodas i. I kontakt med tacksamhet blir min kropp och min hälsa inga projekt att prestera eller kritisera. De blir till en nyfiken upptäcksfärd. En mänsklig upplevelse. Tack.

3 responses to Min kropp är inget projekt

  1. 

    Fina,fina Lovisa! Att älska mig själv med alla ”skrynklor” och ”vrår” ger mig möjligheten att älska fullt ut. Så mycket ljus och kärlek till dig!

    Liked by 1 person

  2. 

    Tänker på hur WHO beskriver hälsa som en resurs för livet och inte som ett mål, samma mening som Joanna Dudeks citat, eller hur?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s