Egenvård, Forskning, Kroppen, Reflektion

Vi blir som vi lever

Länge har vi trott att de gener vi föds med är vad som styr våra förutsättningar i livet. Men – och det här tycker jag är så otroligt intressant och spännande – ny forskning visar att vi inte är helt utlämnade åt vår genuppsättning. Som Sanna Edhin lättfattligt beskriver i sitt blogginlägg Livsstilen formar våra gener visar epigenetiken att vår livsstil och närmsta miljö påverkar vilka av generna som kommer till uttryck. Sanna Edhin skriver att ”Den nya genetiken – epigenetiken – betyder ovanför generna, och det innebär att miljön kan modifiera gener utan att ändra den ursprungliga genetiska koden”.

Jag har länge haft en låt-gå-inställning kring mina vanor gällande mat, träning och hälsa. Och jag har förundrats över bekanta som disciplinerat har ätit nyttigt, tränat regelbundet och lagt sig i tid på kvällarna. Jag har alltid haft en positiv grundinställning till att göra hälsosamma val, men jag har aldrig blivit nitisk eller besatt av att vara konsekvent inom det området. Jag har tänkt att det är skönt att slappna av, roa sig och ta saker som det kommer. Bortsett från att jag alltid har varit vegetarian har jag annars alltid varit en allätare och glatt hävt i mig en del socker, alkohol, ost, bröd och efterrätter av alla de slag. Fram tills nu.

När min egen kropp har börjat signalera med högljudd röst istället för viskningar om att ”något är fel” och ”något är i obalans”, har jag insett att valet att sätta sin hälsa främst inte är något egoistiskt eller löjligt. Det är viktigt. Jag är värd att må bra. Jag är värd att vara frisk, stark och full av energi. Jag är värd att kunna leka med mina barn, ge av mina gåvor och aktivt delta i vårt gemensamma meningsskapande. Att ”unna mig själv” handlar nu mest om att skapa utrymme för egenvård och stillhet. Det handlar om att tillföra kroppen näring, djupandas, stressa av och röra på mig varje dag.

Med epigenetiken som bakgrund handlar fysisk balans och obalans inte om att vara lyckligt lottad eller drabbad. Visst, vi kan se att vår utgångsposition i livet kan vara mer eller mindre priviligerad. Men det handlar också om en mängd olika faktorer som kommer samman i ett uttryck för hälsa eller ohälsa. Och där har vi ett eget ansvar. Där kan vi göra egna val. Vi kan göra vårt bästa för att må vårt allra bästa. Vi börjar där vi står och tar det i vår egen takt. Vad gör du för att ta hand om dig? ❤

lipödem, Reflektion

Ett tillfälligt tillstånd…

Ett tillfälligt tillstånd…

… snarare än en kronisk sjukdom. Att kalla ett tillstånd för kronisk sjukdom är vanskligt, tycker jag. Dumt rent utav. När ordet ”kronisk” sätts som beskrivning framför det tillstånd vi kallar lipödem, innebär det bara att vi inte har hittat ett botemedel ännu. Det betyder inte att vi aldrig kommer att hitta rätt bot. Med lipödem känns det, tvärtom, högst troligt att vi kommer att hitta orsaken bakom tillståndet, för att sedan finna ut bra behandling. Redan inom de närmsta fem åren, skulle jag säga. Men då behövs en ökad kännedom och medvetenhet kring lipödem. Och det behövs mer forskning. Nu finns ett ständigt växande nätverk av kvinnor med lipödem, som stöttar varandra genom att utbyta erfarenheter i olika sociala medier. Vi närmar oss snabbt en ökad förståelse genom att fler provar sig fram och hittar vägar till symptomlindring, läkning och välmående. Vi söker efter rätt nycklar att hjälpa kroppen i balans. Och vi kommer att hitta dem. Det är jag övertygad om.

Egenvård, Kosthållning, lipödem

Hitta din WOE för livet

Kosten är central för att hålla lipödem i schack. När jag började söka efter information om hur jag skulle kunna hantera lipödem, stötte jag överallt på budskapet att ”dieting have no effect on lipedema”. Men, detta handlar alltså om att bantning och felaktig kost kan stressa systemet och göra lipödemet värre. Inte att kosten i sig är oviktig – för det är den. Maten vi äter är kanske den viktigaste pusselbiten av alla i att främja välmående och motverka progression. Det är dock ingen idé att testa olika bantningskurer eller viktminskningsdieter. Det vi i stället vill göra är att prova oss fram för att hitta en WOE – a Way of Eating/ett sätt att äta – som vi mår bra av. Det gör vi genom att lära känna hur vår kropp fungerar.

Kvinnor med lipödem är olika och det går inte att hitta ett exakt recept som fungerar för likadant för alla. Lipödem finns i fem olika typer och delas in i fyra olika stadier. Det innebär att det skiljer sig åt vad vi är i för hälsotillstånd och vilka problem eller obalanser vi behöver adressera först. Någon behöver minska i vikt, någon behöver dämpa inflammation, någon behöver balansera hormoner och någon behöver korrigera näringsbrister. Jag behöver just nu inte fokusera på någon viktminskning. Däremot behöver jag äta på ett sätt som hjälper mig att minska inflammation och som håller mig smärtfri.

Gällande en sund kosthållning, handlar det mycket om att skifta inställning och lämna föregående paradigm att relatera till mat och hälsa. Det handlar inte om att räkna kalorier, äta fettsnålt eller att alternera mellan att späka sig själv och att synda. Det handlar om att inse att maten är vår medicin. Genom en hitta en kosthållning som fungerar, unnar vi oss själva att må bra. Jag räknar inte kalorier över huvud taget. Det intressanta för mig är matens näring och effekt i kroppen. Jag vill äta näringsrik mat som motverkar försurning och inflammation. Jag vill stödja mitt lymfsystem och mitt immunförsvar. Jag vill ha en jämn energinivå med rätt bränsle och byggstenar till kroppens komplicerade funktioner.

Jag har valt att äta en anti-inflammatorisk kost, IFD (Inflammation Free Diet), vilket är mat som är näringsrik och balanserande. En anti-inflammatorisk kosthållning handlar om att utesluta raffinerad och processad mat, transfetter och så kallade tomma kalorier. I stället väljer jag så rena råvaror som möjligt, helt ekologiska, utan tillsatser och konserveringsmedel. Jag har inspirerats av Dr Karen Herbsts RAD-diet, Sanna Edhins bok Mat som läker och Nilla Gunnarssons bok Sju steg till ett friskare jag. Jag vet många kvinnor med lipödem som har blivit hjälpta av en ketogen kost. Detta har dock inte passat mig att prova då jag är vegetarian (har varit det hela mitt liv). Jag vill inte äta rött kött eller mjölkprodukter och även om det i teorin är möjligt med en slags vegansk ketodiet, så är det väldigt, väldigt svårt. Däremot äter jag en del ägg och fisk, och vissa dagar kanske jag är i ”ketos” även om jag inte fokuserar på att försöka vara det.

Poängen jag vill lyfta fram i detta inlägg, är att alla kan hitta ett sätt att äta som gör att de mår bättre – både på kort och lång sikt. Det går att prova sig fram till en läkande kosthållning som håller i längden. En WOE som ger din kropp bästa förutsättningar för god hälsa och gott liv. Det är en sliten payoff, men ack så träffande… because you’re worth it.

Egenvård, Kosthållning, lipödem

Vad du gör, banta inte!

Många kvinnor med lipödem vittnar om hur de har ägnat många år åt hård träning och bantning men inte lyckats gå ner i vikt. Kanske har de trots sin hårda disciplin i stället till och med ökat i vikt. Det hjälper inte att pressa kroppen på en svältkost eller kalorisnål diet. Det hjälper inte att köra dagliga pass med hårdintensiv träning. Kroppen släpper inte taget om fettet.

Varför är det så? Det vet vi inte ännu. Men det vi märker är att det inte funkar att stressa kroppen. Att banta och svälta kroppen är att utsätta den för stress. Hårdintensiv träning genererar mjölksyra och ökad blodcirkulation vilket ger en ökad belastning för lymfsystemet. Resultatet av bantning och hårdträning för kvinnor med lipödem är att benen svullnar. Lymfsystemet orkar inte med att transportera bort den ökade mängden interstitialvätska. Och en hypotes är att detta överskott av vätska binds i underhudsfettet genom att kapslas in i fettcellerna. Det blir en ond spiral med läckande kapillärer, ett trögt lymfsystem och vätskefyllda fettceller som ytterligare stör kroppens microcirkulation och orsakar inflammation.

Hur kan man då lösa detta? Ja, en del förespråkar fettsugning (WAL – Water Assisted Jet Liposuction som är speciellt anpassad för lipödemklienter), medan andra föredrar att hantera situationen med livsstilsförändringar (och såklart finns det några som gör en kombination av båda). För egen del känns det inte aktuellt med operation. Jag känner att jag vill avvakta och testa andra vägar innan jag utsätter kroppen för ett så stort trauma. Men vad är det då för livsstilsförändringar man kan prova i stället? För att hantera lipödem tycker jag att de fyra viktigaste sakerna är: kost, rörelse, djupandning och kompression. Jag kommer att beskriva dessa saker mer ingående i kommande inlägg.

Men tills vidare… kom ihåg att vara snäll mot kroppen. Har du lipödem? Var då extra snäll. Stressa inte, banta inte, och pusha dig inte för hårt. Påminn dig själv att andas djupt. Ät god och näringsrik mat och njut av det. Hitta sätt att hålla dig i rörelse som känns skönt och gör dig glad. Dansa, gör yoga, promenera, simma eller cykla. Ta det i din takt. Gör något som stödjer din hälsa och ditt välmående varje dag. Torrborsta, gör andningsövningar, klappa ett husdjur, rör dig ute i naturen. Med små medel går det att börja må bättre.

 

Egenvård, Kroppen, Reflektion

Min kropp är inget projekt

Vi lever i ”projektens” tid. Det mesta vi ägnar oss åt, kan vi koppla till mål som ska nås eller kriterier som ska uppfyllas. Det vi har eller det vi gör kan utvärderas och recenseras, ratas eller hyllas. Vi kan alltid förbättra och förfina. Vare sig det gäller en köksinredning, semesteroutfit eller pallkrage med grönsaker. Vare sig det gäller våra kärleksrelationer, fritidsintressen, personliga utveckling eller det vi dagligen går och står i – vår kropp. I dag tänker jag på den. Kroppen min.

När vi scrollar igenom Instagram-flödet eller bläddrar i tidningar blir vi överösta av tips på hur vi kan förbättra ”projektet kropp”. Projektets mål är ofta att få kroppen att överensstämma med vissa svåruppnåeliga ideal. Ni kan rabbla dem i sömnen by now. Kvinnokroppen ska vara smal – men ändå lite kurvig, deffad – men inte för musklig, mjuk, slätrakad och med en makeup on fleek. Det får inte finnas för mycket fett, celluliter, prickar, bristningar eller glåmighet. Vi ska stråla twentyfourseven. Samtidigt ska vi såklart älska vår kropp. Som den är. En motsägelse som Cissi Wallin så bra skildrar och belyser i sin krönika ”Nu är jag och min kropp inte ovänner längre”.

Senaste tiden har jag ägnat många av dagens vakna timmar åt att tänka på min kropp. Jag har rannsakat den. Vridit och vänt. Känt och klämt. Och jag inser att jag har hamnat i ”projektet hälsa”. På min självläkningsresa har min kropp blivit mitt projekt att underhålla och sköta. Min omfattande egenvårdsrutin har blivit projektets att-göra-lista. För att tyda kroppens gensvar på kostomställning och träning, har jag mätt omkrets och granskat mig i spegeln. Jag har scannat efter lipödem-knölar och jag har nypt i mina svullna armar och ben.

Min livsstil och egenvårdsrutin handlar i grunden om att föra kroppen i balans. Det handlar om att vara frisk och upprätthålla en god hälsa – med ett fungerande lymfsystem och immunförsvar. En kropp utan kronisk inflammation, värk och smärta. En kropp där livsenergin flödar. Problemet är bara, att på denna skumpiga resa finns det fallgropar. En fallgrop är just att bli en alltför disciplinerad projektledare. En projektledare som värderar, kritiserar och dömer. En projektledare som vill nå resultat. Och det nu.

Jag tänker ofta på Joanna Dudeks citat: ”Imagine your life being a painting – a masterpiece, and your body being the paintbrush”. Vår kropp är inte ett projekt som vi ska prestera, enligt vissa mått och jämförelser. Vår kropp är ett verktyg. Vår pensel. Med vilken vi kan måla vårt liv. Det spelar ingen roll om det är en liten eller stor pensel. Huvudsaken är att vår själ får kreativt utrymme att addera sin unika färgpalett av idéer, värderingar och insikter. Mina penseldrag och färgstänk; hur färgen över åren byggs på i lager och hur den skiftar i intensitet; hur mina färgdroppar flyter ihop med andras färgdroppar och formar ett gemensamt konstverk – det är det som skapar mening.

Jag reflekterar ofta kring tacksamhet. Vad är jag tacksam över? Det är många saker. Stort som smått. Magiska saker. Att min kropp har burit fram två barn som jag älskar. Att jag just nu sitter i solen och hör fåglarna kvittra och vårblommorna svaja lätt i den ljumma luften. Att jag kan dansa, älska och skratta. Att jag är trygg. När mitt hjärta kommer i kontakt med denna starka känsla av tacksamhet känns mitt liv så rikt. Oavsett saldo på bankkontot. Oavsett omfång på midja, vader och lår. Denna tacksamhet är en bördig mylla för min läkning att slå rot i. Den är lucker jord för mina drömmar att växa och frodas i. I kontakt med tacksamhet blir min kropp och min hälsa inga projekt att prestera eller kritisera. De blir till en nyfiken upptäcksfärd. En mänsklig upplevelse. Tack.

Egenvård, Fakta, Kroppen

3 sätt att stödja lymfsystemet

  1. Andas rätt. Till skillnad från blodet som pumpas runt av hjärtat, har lymfan inget organ som håller flödet igång. Lymfsystemet är beroende av djupa andetag för att hållas i rörelse. Ta långsamma djupa andetag där du aktiverar diafragman.
  2. Rör på dig. Tillsammans med andningen är vadmuskeln delaktig i att hålla lymfflödet igång. Låt lymfan bli en porlande vårbäck istället för en stagnerad göl. Sitt inte still i för långa stunder. Promenera, gör yoga, dansa eller hoppa studsmatta.
  3. Drick vatten. Vi bildar 2–4 liter lymfvätska varje dag. Och kroppen behöver tillräckligt med rent vatten för att lymfsystemet ska fungera optimalt. Börja gärna dagen med ett stort glas ljummet vatten med lite pressad citron.
Fakta, Forskning

Vad är lipödem?

Lipödem heter på engelska lipedema (am. eng.) eller lipoedema (brit. eng). Lipödem innebär med andra ord ”vätska i fett”, då lipo betyder fett och ödem betyder svullnad på grund av vätskeansamling. Lipödem beskrivs ofta som en ”painful fat disorder”.

Lipödem påverkar fettfördelningen på kroppen, och ska inte misstas för fetma. Underhudsfettet på främst benen (men även armar och mage) ökar bilateralt symmetriskt, men händer och fötter är aldrig berörda. Lipödem ger ofta en oproportionell fettfördelning, med en större underkropp än överkropp.

Vid palpation av lipödemområden känner man (i alla stadier) nodulär fettvävnad. Underhudsfettet känns knöligt med fettansamlingar i varierande storlekar. Det kan kännas som grus, riskorn, pärlor eller frysta ärtor. Knölarna kan kännas alltifrån mjukt gelatinartade till fasta och hårda. Lipödemområdena gör ofta ont vid tryck eller beröring. Frisk fettvävnad har inte dessa små hårda fettknölar och gör heller inte ont.

Lipödem innebär en nedsatt funktion i microcirkulationen med läckande kapillärer och lymfkärl. Lymfsystemet är trögt och benen svullnar under loppet av dagen. Kvinnor med lipödem upplever ofta en molande värk – likt influensavärk eller växtvärk – och en tyngdkänsla i benen. Det är vanligt med blåmärken, ytliga blodkärl och åderbråck. Lipödem är en progressiv sjukdom som delas in i fyra stadier (beroende på hur långt sjukdomen har fortskridit) och fem olika typer (beroende på vilka kroppsdelar som är berörda).

Orsaken bakom lipödem är än så länge okänd. Sjukdomen beskrevs för första gången av Allen & Hines, 1940. Trots att diagnosen har funnits sedan 40-talet är lipödem idag en sjukdom som är underdiagnostiserad och okänd. Tysk forskning uppskattar att så många som 10–11 % av alla kvinnor har lipödem. Det är med andra ord en vanlig sjukdom om så mycket som var tionde kvinna är drabbad, men det är samtidigt ovanligt med rätt ställd diagnos.

Även om orsaken bakom lipödem är okänd, går det att se en ärftlig faktor och en hormonell faktor. Lipödem finns ofta i släkten och kan passera vidare både på mor- och farsidan. Symptomen bryter ofta ut eller förvärras i samband med hormonförändringar, såsom pubertet, graviditet eller menopaus.

En hypotes är att lipödem är en östrogenstyrd polygenetisk sjukdom med vaskulära och lymfatiska abnormaliteter, som leder till inflammation i fettvävnaden vilket påverkar omkringliggande nerver. Fettcellerna i underhudsfettet är vätskefyllda och ökar i storlek (hypertrofi) och antal (hyperplasi). Det låter krångligt. Och ja, det är svårgreppbart och bökigt att förstå. Särskilt som ingen än så länge kan svara på vad som är hönan och ägget… Ännu. Det behövs forskning som kan fastställa etiologin och ge oss en tydligare bild av hur allt hänger ihop.

Okategoriserade

Varför blogga om lipödem?

För tre månader sedan googlade jag ”ont svullet knä” och ”blåmärken”. Jag klickade mig vidare i sökresultaten och plötsligt var jag inne på sidor som beskrev något som hette ”lipödem”. Jag höll andan. Beskrivningen av symptomen stämde exakt in på mig. Förutom det där om att det kändes som hårda riskorn under huden? Jag kände efter… Jo! Där var de. Där, under min hud, kände jag ojämnheter i fettvävnadens textur. Jag häpnade. Hade jag lipödem?

Efter den där sökningen och aha-upplevelsen följde ett ihärdigt letande efter mer information. Jag finkammade internet efter mer fakta, fler exempel, fler historier och mer forskning. Tillslut kände jag mig smått hjärntvättad. Överallt studsade orden emot mig: ”kronisk sjukdom”, ”går ej att bota”, ”progressiv”. Var det verkligen så? Att det inte gick att göra någonting åt? Efter några veckor av emotionell turbulens, gav jag mig fan på att det visst fanns ett sätt att hantera denna sjukdom. Och i rask takt började jag styra om min livsstil. Jag lade om kosten, började träna, fokuserade på att djupandas, torrborstade, tog kosttillskott, drack mer vatten, skaffade kompressionleggings, gick dagliga promenader, läste på och bearbetade denna nya insikt.

Jag började retroaktivt förstå att vissa saker som jag bara hade accepterat som en del av mitt allmäntillstånd, var kopplade till att jag hade lipödem – en sjukdom jag inte visste fanns. Att jag hade molande värk i benen vissa dagar, att fettet på benen gjorde ont att ta i, att jag trots perioder av intensiv träning sällan fick särskilt väldefinierade muskler, att jag sedan tonåren haft svårt att hitta kläder och stövlar som passade, och att jag som ung vuxen varit självmedveten och haft dålig självkänsla på grund av min oproportionerliga kroppsform.

Mitt uppe i allt letande efter information upptäckte jag att jag längtade efter att hitta positiva exempel. Kvinnor som lyckats hantera sitt lipödem. Någon som blivit bättre – kanske helt frisk? Jag önskade också stöta på någon som delade min syn på självläkning. Någon som inte såg sig som ett offer för en kronisk sjukdom, utan istället såg situationen som en chans att växa – att anta utmaningen att föra systemet i balans igen och att leva ett så fullgott liv som möjligt.

Under de här tre månaderna har jag stött på en handfull kvinnor som inspirerar mig. De har hittat sätt att hantera lipödemet utan operation (fettsugning). Förändringarna som de har stöttat mig att göra har fått mig att må mycket bättre. Därför vill jag nu skapa den där bloggen jag själv längtade efter att läsa när jag nyss fått nys om lipödem. Jag vill vara den där positiva rösten jag saknade. Den där peppen. Det där beviset på att det går att göra förändringar som ger effekt. Det går att må bättre. Det går att leva med lipödem, och det går att hantera sjukdomen utan operation. Jag kan inte garantera att jag har hittat ett recept som funkar för alla. Men jag kan dela min historia. Och jag kan vara med och bidra till en ökad medvetenhet om lipödem.

Jag har levt halva mitt liv med en sjukdom jag inte visste existerade. Nu vill jag vara med och sprida kännedom om lipödem, så att fler kvinnor får det stöd och den förståelse de behöver. Därför tar jag sats och postar mitt första blogginlägg.

PS. Misstänker du att du har lipödem? Eller vet du att du har lipödem? Hur upptäckte du det och vad kände du då? Skriv gärna en kommentar. ❤