Archives For hälsa

Länge har vi trott att de gener vi föds med är vad som styr våra förutsättningar i livet. Men – och det här tycker jag är så otroligt intressant och spännande – ny forskning visar att vi inte är helt utlämnade åt vår genuppsättning. Som Sanna Edhin lättfattligt beskriver i sitt blogginlägg Livsstilen formar våra gener visar epigenetiken att vår livsstil och närmsta miljö påverkar vilka av generna som kommer till uttryck. Sanna Edhin skriver att ”Den nya genetiken – epigenetiken – betyder ovanför generna, och det innebär att miljön kan modifiera gener utan att ändra den ursprungliga genetiska koden”.

Jag har länge haft en låt-gå-inställning kring mina vanor gällande mat, träning och hälsa. Och jag har förundrats över bekanta som disciplinerat har ätit nyttigt, tränat regelbundet och lagt sig i tid på kvällarna. Jag har alltid haft en positiv grundinställning till att göra hälsosamma val, men jag har aldrig blivit nitisk eller besatt av att vara konsekvent inom det området. Jag har tänkt att det är skönt att slappna av, roa sig och ta saker som det kommer. Bortsett från att jag alltid har varit vegetarian har jag annars alltid varit en allätare och glatt hävt i mig en del socker, alkohol, ost, bröd och efterrätter av alla de slag. Fram tills nu.

När min egen kropp har börjat signalera med högljudd röst istället för viskningar om att ”något är fel” och ”något är i obalans”, har jag insett att valet att sätta sin hälsa främst inte är något egoistiskt eller löjligt. Det är viktigt. Jag är värd att må bra. Jag är värd att vara frisk, stark och full av energi. Jag är värd att kunna leka med mina barn, ge av mina gåvor och aktivt delta i vårt gemensamma meningsskapande. Att ”unna mig själv” handlar nu mest om att skapa utrymme för egenvård och stillhet. Det handlar om att tillföra kroppen näring, djupandas, stressa av och röra på mig varje dag.

Med epigenetiken som bakgrund handlar fysisk balans och obalans inte om att vara lyckligt lottad eller drabbad. Visst, vi kan se att vår utgångsposition i livet kan vara mer eller mindre priviligerad. Men det handlar också om en mängd olika faktorer som kommer samman i ett uttryck för hälsa eller ohälsa. Och där har vi ett eget ansvar. Där kan vi göra egna val. Vi kan göra vårt bästa för att må vårt allra bästa. Vi börjar där vi står och tar det i vår egen takt. Vad gör du för att ta hand om dig? ❤

Kosten är central för att hålla lipödem i schack. När jag började söka efter information om hur jag skulle kunna hantera lipödem, stötte jag överallt på budskapet att ”dieting have no effect on lipedema”. Men, detta handlar alltså om att bantning och felaktig kost kan stressa systemet och göra lipödemet värre. Inte att kosten i sig är oviktig – för det är den. Maten vi äter är kanske den viktigaste pusselbiten av alla i att främja välmående och motverka progression. Det är dock ingen idé att testa olika bantningskurer eller viktminskningsdieter. Det vi i stället vill göra är att prova oss fram för att hitta en WOE – a Way of Eating/ett sätt att äta – som vi mår bra av. Det gör vi genom att lära känna hur vår kropp fungerar.

Kvinnor med lipödem är olika och det går inte att hitta ett exakt recept som fungerar för likadant för alla. Lipödem finns i fem olika typer och delas in i fyra olika stadier. Det innebär att det skiljer sig åt vad vi är i för hälsotillstånd och vilka problem eller obalanser vi behöver adressera först. Någon behöver minska i vikt, någon behöver dämpa inflammation, någon behöver balansera hormoner och någon behöver korrigera näringsbrister. Jag behöver just nu inte fokusera på någon viktminskning. Däremot behöver jag äta på ett sätt som hjälper mig att minska inflammation och som håller mig smärtfri.

Gällande en sund kosthållning, handlar det mycket om att skifta inställning och lämna föregående paradigm att relatera till mat och hälsa. Det handlar inte om att räkna kalorier, äta fettsnålt eller att alternera mellan att späka sig själv och att synda. Det handlar om att inse att maten är vår medicin. Genom en hitta en kosthållning som fungerar, unnar vi oss själva att må bra. Jag räknar inte kalorier över huvud taget. Det intressanta för mig är matens näring och effekt i kroppen. Jag vill äta näringsrik mat som motverkar försurning och inflammation. Jag vill stödja mitt lymfsystem och mitt immunförsvar. Jag vill ha en jämn energinivå med rätt bränsle och byggstenar till kroppens komplicerade funktioner.

Jag har valt att äta en anti-inflammatorisk kost, IFD (Inflammation Free Diet), vilket är mat som är näringsrik och balanserande. En anti-inflammatorisk kosthållning handlar om att utesluta raffinerad och processad mat, transfetter och så kallade tomma kalorier. I stället väljer jag så rena råvaror som möjligt, helt ekologiska, utan tillsatser och konserveringsmedel. Jag har inspirerats av Dr Karen Herbsts RAD-diet, Sanna Edhins bok Mat som läker och Nilla Gunnarssons bok Sju steg till ett friskare jag. Jag vet många kvinnor med lipödem som har blivit hjälpta av en ketogen kost. Detta har dock inte passat mig att prova då jag är vegetarian (har varit det hela mitt liv). Jag vill inte äta rött kött eller mjölkprodukter och även om det i teorin är möjligt med en slags vegansk ketodiet, så är det väldigt, väldigt svårt. Däremot äter jag en del ägg och fisk, och vissa dagar kanske jag är i ”ketos” även om jag inte fokuserar på att försöka vara det.

Poängen jag vill lyfta fram i detta inlägg, är att alla kan hitta ett sätt att äta som gör att de mår bättre – både på kort och lång sikt. Det går att prova sig fram till en läkande kosthållning som håller i längden. En WOE som ger din kropp bästa förutsättningar för god hälsa och gott liv. Det är en sliten payoff, men ack så träffande… because you’re worth it.

Vi lever i ”projektens” tid. Det mesta vi ägnar oss åt, kan vi koppla till mål som ska nås eller kriterier som ska uppfyllas. Det vi har eller det vi gör kan utvärderas och recenseras, ratas eller hyllas. Vi kan alltid förbättra och förfina. Vare sig det gäller en köksinredning, semesteroutfit eller pallkrage med grönsaker. Vare sig det gäller våra kärleksrelationer, fritidsintressen, personliga utveckling eller det vi dagligen går och står i – vår kropp. I dag tänker jag på den. Kroppen min.

När vi scrollar igenom Instagram-flödet eller bläddrar i tidningar blir vi överösta av tips på hur vi kan förbättra ”projektet kropp”. Projektets mål är ofta att få kroppen att överensstämma med vissa svåruppnåeliga ideal. Ni kan rabbla dem i sömnen by now. Kvinnokroppen ska vara smal – men ändå lite kurvig, deffad – men inte för musklig, mjuk, slätrakad och med en makeup on fleek. Det får inte finnas för mycket fett, celluliter, prickar, bristningar eller glåmighet. Vi ska stråla twentyfourseven. Samtidigt ska vi såklart älska vår kropp. Som den är. En motsägelse som Cissi Wallin så bra skildrar och belyser i sin krönika ”Nu är jag och min kropp inte ovänner längre”.

Senaste tiden har jag ägnat många av dagens vakna timmar åt att tänka på min kropp. Jag har rannsakat den. Vridit och vänt. Känt och klämt. Och jag inser att jag har hamnat i ”projektet hälsa”. På min självläkningsresa har min kropp blivit mitt projekt att underhålla och sköta. Min omfattande egenvårdsrutin har blivit projektets att-göra-lista. För att tyda kroppens gensvar på kostomställning och träning, har jag mätt omkrets och granskat mig i spegeln. Jag har scannat efter lipödem-knölar och jag har nypt i mina svullna armar och ben.

Min livsstil och egenvårdsrutin handlar i grunden om att föra kroppen i balans. Det handlar om att vara frisk och upprätthålla en god hälsa – med ett fungerande lymfsystem och immunförsvar. En kropp utan kronisk inflammation, värk och smärta. En kropp där livsenergin flödar. Problemet är bara, att på denna skumpiga resa finns det fallgropar. En fallgrop är just att bli en alltför disciplinerad projektledare. En projektledare som värderar, kritiserar och dömer. En projektledare som vill nå resultat. Och det nu.

Jag tänker ofta på Joanna Dudeks citat: ”Imagine your life being a painting – a masterpiece, and your body being the paintbrush”. Vår kropp är inte ett projekt som vi ska prestera, enligt vissa mått och jämförelser. Vår kropp är ett verktyg. Vår pensel. Med vilken vi kan måla vårt liv. Det spelar ingen roll om det är en liten eller stor pensel. Huvudsaken är att vår själ får kreativt utrymme att addera sin unika färgpalett av idéer, värderingar och insikter. Mina penseldrag och färgstänk; hur färgen över åren byggs på i lager och hur den skiftar i intensitet; hur mina färgdroppar flyter ihop med andras färgdroppar och formar ett gemensamt konstverk – det är det som skapar mening.

Jag reflekterar ofta kring tacksamhet. Vad är jag tacksam över? Det är många saker. Stort som smått. Magiska saker. Att min kropp har burit fram två barn som jag älskar. Att jag just nu sitter i solen och hör fåglarna kvittra och vårblommorna svaja lätt i den ljumma luften. Att jag kan dansa, älska och skratta. Att jag är trygg. När mitt hjärta kommer i kontakt med denna starka känsla av tacksamhet känns mitt liv så rikt. Oavsett saldo på bankkontot. Oavsett omfång på midja, vader och lår. Denna tacksamhet är en bördig mylla för min läkning att slå rot i. Den är lucker jord för mina drömmar att växa och frodas i. I kontakt med tacksamhet blir min kropp och min hälsa inga projekt att prestera eller kritisera. De blir till en nyfiken upptäcksfärd. En mänsklig upplevelse. Tack.