Archives For Palpation

Som en del i att ställa diagnos för lipödem tittar man bland annat på kroppsform och fettfördelning. Beroende på typ (I–IV) finns det några typiska siluetter för kvinnor med lipödem. Den mest kända och generella är att vara smal upptill och mer bastant nertill. Det har varit min kroppsform sedan tidiga tonåren. Men sedan jag började införa ett flertal livsstilsförändringar i slutet av januari i år, har min kroppsform förändrats. Nu går det inte lika lätt att upptäcka att jag har lipödem bara genom att titta på mig när jag är fullt påklädd.

Det är egentligen lättast att känna igen lipödem i de senare stadierna. Det är inte lika uppenbart tidigt i stadie 1, eller hos unga kvinnor. Jag tycker därför att det är vanskligt att enbart förlita sig på kroppsform för att börja misstänka och diagnostisera lipödem. Det är självklart ett av alla kännetecken, men det finns många faktorer som spelar in och skapar små variationer. Och det får vi komma ihåg. Det går inte att säga: ”du har inget överhäng vid knäna/”ankle cuff”/ridbyxlår/celluliter/stor rumpa så därför ser du inte ut att ha lipödem. Alla med lipödem i ett tidigt stadium har inte så kallade ”cankles” eller dolda knän och så vidare.

I de Facebook-grupper där kvinnor med lipödem utbyter erfarenheter och stöd, dyker frågan ofta upp: ”Titta på mina ben, har jag lipödem?”. Självklart kan det kännas skönt att få sina misstankar bekräftade av andra som har erfarenhet av diagnosen. Men det går inte att titta på någons foto och göra en säker bedömning. Man måste ta hänsyn till fler av diagnoskriterierna. Och självklart kan diagnos i slutändan endast ställas av läkare eller lymfterapeut.

För att själv förstå om du har lipödem eller inte ska du framförallt leta efter det allra säkraste kännetecknet i form av knölig struktur i underhudsfettet. När du ”promenerar” med två fingrar över låren, känner du små knölar som är stora som gruskorn, riskorn och/eller ärtor? Dessa små pärlor kan kännas hårda eller lite geléartade under fingrarnas tryck, och är mer eller mindre ömma. En del har kraftig trycksmärta. Andra har det lite lindrigare.

Det är viktigt att komma ihåg att det är den sammantagna bilden med anamnes, symptombild och palpation/fysisk undersökning som kan avgöra om personen har lipödem eller ej.

Här finns en sammanställning utförd av Lipedema Foundation i samarbete med Milken Institute. Deras översikt tar bland annat upp diagnoskriterier för lipödem, och beskriver skillnaderna mellan lipödem och lymfödem.

Om du vill se olika bildexempel på hur lipödem kan se ut i olika typer och stadier så har Fat Disorders Research Society bildbanken Bodies as stories.

Idag var jag på vårdcentralen. Min nya läkare hade läst igenom SÖF:s folder om lipödem som jag lämnat i förväg. Han var lyhörd när jag listade upp symptomen jag upplever, och han kunde vid undersökningens palpation också känna den knöliga vävnaden i benen, magen och armarna. Han kunde bekräfta det jag i flera månader nu vetat. Allt är tecken på lipödem. Men, eftersom att han inte har någon tidigare erfarenhet av att sätta diagnosen, ville han konsultera en kollega innan han för in det i min journal. Tills vidare får jag en remiss till närmsta lymfterapeut, som förhoppningsvis kan hjälpa mig med mått för kompression.

– Fortsätt som du gör, du verkar ha koll på läget, sa han för att avrunda.

– Ja, jag gör vad jag kan för att hålla mig smärtfri, frisk och stark, sa jag.

Och det är intressant. Hur sjukvården inte har något egentligt stöd att erbjuda oss kvinnor med lipödem. Allmänläkarna vill helst kunna ta blodprover, identifiera felen i provsvaren och sätta in lämplig medicin. Prover, testresultat och medicinering. Men det är inte så ”enkelt” med lipödem. Inte ens en lymfscintigrafi visar något i de tidiga stadierna. Det krävs en van hand som klämmer och känner, som kan känna igen det nodulära underhudsfettet. Någon som kan lägga ihop alla pusselbitar och förstå vad det handlar om. Det behövs fler läkare som är villiga att ta in ny information. Som är villiga att möta sina patienter och se bortom stigmat kring fetma. Det behövs också en sjukvård som är intresserad av att ägna sig åt friskvård. Där är vi inte idag. Men jag hoppas att vi hela tiden rör oss ditåt.